Idis
Ikväll har jag tänkt mkt. (Vet just nu inte om jag tycker det är en bra eller dålig sak). Har bara tagit det lugnt ikväll, varit hemma och sett på oth och ätit upp min lilla systers godis. Ledsen över att jag dissade er ikväll men jag tror int att jag hade orkat. Måste börja vara med på dansen nu också, jag vill inte längre vara sjuk. Plus som jag gör något på kvällarnabehöver jag inte gå omkring och tänka så himla mycket. Jag brukar gå till överdrift då jag tänker, Jag tänker alldeles för långt och för mycket. Jag undrar varför jag inte just kan vara nöjd över hur saker är,utan att jag hela tiden ska försöka göra det bättre...
Men i alla fall ska tror jag gå och lägga mig nu och läsa i min bok. Jag hade tänkt göra en sån där långläsning till sent in på natten.
Men på tal om helt andra saker så var jag ju med min vän håret igår. Vi hade jätte trevligt och såg på film och pratade. Men en film vi såg var Svärdet i stenen från disney. Ni vet vilken det är va? I alla fall jag tycker alltid så synd om den lilla ekorrflickan som blir kär i Arthur när han är förvandlad till ekorre. Det är typ så jag känner mig ofta, Inte kanske just nu. Eller lite så kanske. Men jag börjar typ alltid gråta när han blir tillbaka förvandlad till männsika och lämnar den lilla ekorrflickan. Fatta vilka men hon måste få av det, Lämnad av han som kanske var hennes livskärlek! Jag tycker det är själviskt av Arthur att bara göra så, man måste ju tänka på sina handlingar. Detta är inte hur jag känner just nu, på grund av tidigare händelser. Ni som vet vet. Utan bara hur jag brukar känna ibland. Jag = den lila ekorrflickan.
Men nu ska jag sova och läsa!
Sovgott alla ni!
Men i alla fall ska tror jag gå och lägga mig nu och läsa i min bok. Jag hade tänkt göra en sån där långläsning till sent in på natten.
Men på tal om helt andra saker så var jag ju med min vän håret igår. Vi hade jätte trevligt och såg på film och pratade. Men en film vi såg var Svärdet i stenen från disney. Ni vet vilken det är va? I alla fall jag tycker alltid så synd om den lilla ekorrflickan som blir kär i Arthur när han är förvandlad till ekorre. Det är typ så jag känner mig ofta, Inte kanske just nu. Eller lite så kanske. Men jag börjar typ alltid gråta när han blir tillbaka förvandlad till männsika och lämnar den lilla ekorrflickan. Fatta vilka men hon måste få av det, Lämnad av han som kanske var hennes livskärlek! Jag tycker det är själviskt av Arthur att bara göra så, man måste ju tänka på sina handlingar. Detta är inte hur jag känner just nu, på grund av tidigare händelser. Ni som vet vet. Utan bara hur jag brukar känna ibland. Jag = den lila ekorrflickan.
Men nu ska jag sova och läsa!
Sovgott alla ni!
Kommentarer
Postat av: idis
åh men du! <3 cheer up mate :)
det var helt okej att du lämnade oss lite, vi klarade oss. hoppas att knölen försvinner och hälsan kommer tillbaks snart. x)
det var faktiskt själviskt utav Arthur.
Trackback