.

Just nu vill jag bara lägga mig i min säg och gråta men då kommer mamma och pappa komma och fråga va som hänt ocg det kan jag inte säga till dem för det får inte inte veta. Tack för att ni finns, ni som vet och stöttar mig de gör att jag inte vill bara lägga mig ner och dö. Eller inte dö i alla fall försvinna så att ingen såg mig. Ja det är de jag vill, Jag vill var osynlig just nu så jag kan få reda på saker som ororar mig men som jag inte kan fråga. Jag vill inte var så här men de är inte bara mitt fel. Jag önskar att de var det för då skulle de vara mycket enklare för mig att hantera. Är inte bra på det är när man ska sammarbeta. I alla fall så skiter vi i det för det löser sig. Men i alla fall känner jag mig trött och extremt är på dig. Inte på dig dig utan på han som vi alla veta att jag tycker så mkt som efter en speciell sak. Vi kan kalla han för pepparkakan. Detta är inte samma alias som vi har använt förut utan ette annat. Känner att jag vill typ växta till mig få muskler och slå ner han, men sånt kan jag inte göra för att 1: ja har inga muskler 2: jag väger typ 30 kg mindre än han 3: jag skulle troligtvis bryta något och jag vill inte skada mig själv. Men nu ska mitt nya glädjeämne vara att jag får provsvar imorgon, ska hitta en ny mössa och jag ska vara med Anna på fredag och vi ska tjocka oss. Hehehe...

Puss och kram