.

Nu sitter jag här på kemin och känner mig... asså jag har som ingen riktigt känsla för vad jag känner mig. Men det är inte så roligt i alla fall. Jag vill nu dansa i fina skira klänningar hela natten lång och inte behöva bry sig om vad som händer sen. Jag längtar till sommarens första blåklockor och kunna gå barfota till ica för att köpa glass. Nej men usch så lång tide det känns som om det är kvar. Idag så är det dans och jag ska ha utvecklingssamtal. Inte vet jag vilka frågor jag ska fråga. Oj vad allt känns jobbigt nu.
 
Tack Malin och Mathilda som försökte uppmuntra mig. Det kändes bra.

Jag saknar verkligen blåklockor, jag vill ha blåklockor.

Jag saknar dig så jävla mycket varje dag, varje timme.